Jag red på ridskola tills jag var 13-14, då fick jag min första foderhäst, Jorun. Jorun är en envis, underbar och busig islänning som var min favorit sen första stund. Efter henne har jag ridit antal olika hästar, mestadels i skogen. Mitt tränings- och tävlingsintresse började när jag letade häst i vintras och fick chansen att provrida Ramona. Beror mestadels på att med henne kunde jag träna och tävla när jag vill.

Det var egentligen en slump att Ramona blev min. Jag letade efter en mindre storhäst som jag kunde ha kul och bara chilla med.
Ramona är ett travarsto på 1.67 och raka motsatsen till alla kriterier jag ville ha i en häst.
När jag fick henne var hon hispig, nervös och hade ingen repsekt för någon överhuvudtaget. Det enda hon kunde var skritt och trav på hennes villkor. Men jag tänkte absolut inte misslyckas med min första häst och jag gav mig inte.

Idag flyger hon över hinder och är världens mysigaste att pyssla med. Även om jag inte ägt henne så länge så är vi på god väg.
Tanken är att jag ska utbilda henne och sen ska vi ut tävla.