I samband med att jag ramlade av och det blev som det blev så mådde jag väldigt dåligt psykiskt ett tag. Kände stort sett ingen mening med att träna för ingenting. Jag vet att vi aldrig kommer ut på de stora banorna för det är bara så. Det vet jag. Men jag måste ha motivation när jag rider, jag vill inte bara rida för att rida. Jag vill bli bättre, utvecklas och uppnå mål. Självklart ska det ju vara kul att rida annars är det ju ingen idé. Men nånstans vill jag ändå bli bättre och ha kul på vägen dit. 

Jag känner att träna för tränare är skitbra visst, men jag tror inte det passar oss. Det blir för seriöst.Jag kan inte sitta och pressa Ramona till något hon inte klarar av än och därför känns det fel att åka på riktiga hoppträningar där dom andra redan har enormt mycket tävlingserfarenhet och välutbildade hästar. Den träningen vi var på gav mig jättemycket och jag är glad för att jag åkte dit. Men det känns som att vi måste utvecklas mer innan. Därför är jag jätteglad att dom har gjort en träningsgrupp med fokus på grunder och låga höjder på ridskolan, vilket är perfekt för mig och Ramona. Där kan vi ha kul och samtidigt bli bättre och lägga en grund för framtiden.

När det gäller tävlingar så kommer jag åka ut på Pay n Jump´s och hoppa lägre höjder för att få rutin och så att Ramona får ta det i sin takt. 

Så hoppas att kunna åka på träning så snart som möjligt, då jag har vår "tävlings"debut inplanerad i slutet av september! :)